Under manga natter har jag undrat nar den har dagen skulle komma.
Jag har saknat dig sa mycket.
Varfor blev det som det blev.
Ar fragor jag borde ha stallt till dig manen som jag borde ha kallat PAPPA, men som jag inte gjorde, min javla stolthet tillat inte det.
For att jag vet att dom har fragorna ar valdig starka och da skulle lite vatten fran mina ogon borja falla, och sant gor inte jag, iallafall inte for dig.
Det har jag redan gjort manga natter da jag saknat dig.
Jag visste inte att jag skulle kanna som jag kande nar jag satt brevid dig eller jag visste igentligen inte vad eller hur jag skulle kanna.
Men nu ar det gjort, och en sak ar klart, Jag uppskatar min MAMI men an det jag nagonsin har gjort.
