Kommer in till klubben, ställer mig i kön för att hänga av mig jackan klubben är lagom full tittar glatt omkring och ser henne, hon ser mig ler det lyser i hennes ögon sedan vänder hon sig om, Jag blir också lite orolig och vänder bor ansiktet, ser hennes kusin och hon tittar på mig, sedan tittar hon på henne(några sekunder av konstig stämning), jag vill inte gå fram och hälsa, det ringer i telefonen, tar upp den och svarar, det är Galningen, han frågar var jag är, jag svarar att jag står längsbak i kön, han säger att han också står i kön fast längre fram, jag tänker för mig själv "Save by the bell" går fram till honom, han är men en annan polare.. kvällen passerar, kusinen kommer fram till mig och försöker ragga på mig.. jag tänker för mig själv "aint no way no how" pratar med henne lugn och sansad gör inga hastiga rörelser sedan lämnar jag henne.
Kommer fram till Ropsten, går hastigt mot nattbussen vet att jag hinner, andra springer, kliver på ser min lillebrors gamla barnvakt som sitter tillsammans med sin man/sambo, jag hälsar och sätter mig framför dom, sedan droppar hon det, Du kan inte gissa vem jag träffade? jag svarar: ingen anning, eftersom hon och jag inte har gemensamma kompisar. Jag träffade henne på tåget och hon hälsar, säger hon, jag blir helt ställt, jag svarar: jag vill aldrig mer att du pratar om henne, sedan frågar jag hur hon mådde, tänkte för mig själv "nu är hon tillbaka" hon svarade att hon mådde bra, jag frågar var dom träffades, hon svarar. Bussen stannar, jag säger hej då och kliver av.
Tänder är Zigg prommenerar långsamt hem, tänker på allt mellan himlen och gjord, blir glad att det inte var som förut, den jobbiga känsla som jag fick, tänker för mig själv aldrig mer vill jag sätta mig i den positionen igen, släpper tanken samtidigt som jag kastar fimpen.
Kommer hem lägger mig somnar, vaknar tidig på morgonen, lagar frukost och sätter på en film, en hälsning från basket spelaren på msn, jag ställer mig upp går till datorn, jag svarar med att: jo det var ett tag sedan, men vi ses ju här på msn:) jag frågar hur han mår? han svarar: bra och berättar sedan att han köpt lägenhet i Haninge, tänker för mig själv "fan vad långt borta" men skriver att jag blir glad för hans skull, jag frågar var? han svarar: mellan Vändelsö och Brandbergen, jag tänker för mig själv WHY WHY WHY. jag förklarar för honom att jag hängt där mycket förut, han frågar om bär hjälp, jag vill egentligen inte hänga i dom trakterna, men så klart svarar jag att jag hjälper honom.
Sånt är Livet..... Det handlar väl om att inte glömma och att kämpa vidare....
