Sexiga habibi i min lägenhet, tystnaden tar över, hon tittar på mig, jag tittar på henne, hon flippar och frågar mig: hur Dj#vla asocial jag egentligen är?
Jag svarar: Jag inte vet vad jag ska säga. Snabbt börjar jag tänka på något att prata om. Kommer på att det inte händer så mycket i mitt liv, jag jobbar på dagarna och det händer 1000 saker varje dag men svårt för mig att prata med henne om jobbet eftersom jag känner att hon inte kan associera till det jobbet jag har, vill egentligen berätta tex hur stolt jag är på barnen jag kämpat med som börjat lära sig svenska, eller hur jag kämpade för att förklara vad ett verb är för ett barn som inte kan svenska, eller hur jag förklarade för ett barn att det är skillnad på i och y i den svenska språket eller hur jag kämpade med att lära ut hur man avläser klockan, eller hur jag spelade bandy på eftermiddagen med barnen.
Tystnaden fortsätter hon tittar på mig jag tittar på henne.
Jag ler hon är seriös.
Tänker för mig själv kan det vara så svårt? jag vill inte prata, jag har lärt mig att värdera tystnaden, tanken följer blicken mot kontrollen som ligger ungefär 30 cm bort från mig sedan mot tvn och spelet som är igång.
Vill du titta på en film? var min slutliga fråga.. hahah
